Religiösa friskolor på grundskolenivå

 

Behövs religiösa friskolor?

Frågan ställer jag mig efter att ha läst debattartikeln ”Religiösa friskolor gör barnen tryggare” publicerad i Expressen 2009.

Författarna till artikeln för fram en rad argument som talar för att religiösa friskolor skulle göra barnen som går där tryggare. När jag läser artikeln undrar jag om inte just religiösa friskolor är ytterligare ett bevis på att friskolor på grundskolenivå har spelat ut sin funktion. Syftet med grundskolan är givetvis att ge de elever som går där grundläggande kunskaper om samhället och den värld vi lever i. Friskolor på grundskolenivå skapar ett vi och dom samhälle som ingen blir berikad av.

Religiösa friskolor är för mig det ultimata misslyckandet för det svenska samhällets strävan efter att inkludera alla.

Författarna till artikeln driver egentligen tre parallella teser om den religiösa friskolans fördelar samtidigt som författarna menar att friskolor måste regleras hårdare. För mig blir denna argumentation lite som att såga av den gren som man själv sitter på. Varför reglera friskolorna hårdare när man kan förbjuda dem?

Inledningsvis menar författarna att religiösa skolor gör barn tryggare, de fortsätter: ”En flicka med sjal kan uppleva större trygghet, få bättre arbetsro och mer tid att ägna sig åt studier på en skola med muslimsk inriktning än på en icke-muslimsk skola…”

Jag är medveten om att så kan vara fallet, samtidigt så står det i den svenska skollagen att alla skolor måste följa den värdegrund som finns. Om inte en motsvarande kommunal skola kan leva upp till dessa krav på trygghet och arbetsro så måste skolinspektionen och kommunen allvarligt se över den situation som har uppstått på skolan.

Författarnas hävdar vidare att religiösa friskolor är bra frö att: ”En bra skola föds när eleverna är delaktiga och trygga, inte när de är anpassade efter en förmodat svensk och sekulär mall.” För mig är detta argument svårt att förstå, i den svenska skollagen står det klart och tydligt att en skolas undervisning skall vara icke konfessionell och neutral och om det med detta som grund skulle ”smyga” sig in en sekulär mall och ett mått av sekularisering så tycker jag det tyder på att skolan istället har utfört sitt uppdrag enligt skollagen på ett korrekt och förtjänstfullt sätt och inte tvärtom. Att inte barnen skulle vara delaktiga i kommunal skola faller på samma argumentation som författarnas inledande argumentation dvs alla svenska skolor måste följa den värdegrund som finns beskriven i skollagen, skollagen gör det mycket klart att barnen skall känna sig trygga och delaktiga.

Det tredje argumentet som författarna lyfter fram är att: ”Vi tror att friheten att få packa ner sin religion i ryggsäcken när man går till plugget skapar trygga och lyckliga elever som tycker om att gå till skolan och som blir trygga vuxna.”. Detta håller jag givetvis med om men det finns ingenting som talar mot att eleverna inte skulle kunna få stoppa ned sin religion i sin ryggsäck när de går till en kommunal skola, tvärtom så får skolan inte på något sätt ifrågasätta den religion som en eleven har. Skolan får heller inte indoktrinera eller påverka eleven i någon riktning. Om barnen inte är lyckliga eller om de inte tycker om att gå till skolan så är det skolans skyldighet att stötta och hjälpa barnet, men inte att t ex rekommendera barnet att söka sig till en religiös friskola, det är att sätta plåster på blödande sår. Vi behöver inte religiösa friskolor vi behöver bra kommunala grundskolor.

Vidare så menar författarna att de religiösa friskolorna är ett sätt att fullfölja religionsfriheten i Sverige. Författarna hänvisar till FN:s barnkonvention som stadfäster barns rätt att utöva sin religion, det ingår i deras mänskliga rättigheter som individer. Det senare håller jag självklart med författarna om däremot så behöver detta inte innebära att vi behöver religiösa friskolor, medvetna lärare och skolpersonal ordnar möjligheter för eleverna att praktisera sin religion på skolan när det är lämpligt och fungerar (vid raster och vid högtider osv). Grundskolan skall vara flexibel, förstående och ge möjligheter för barnen att utöva sin religion så långt det är möjligt, självklart, och därför behövs det heller inga religiösa friskolor.

Sammanfattningsvis menar författarna att man inte skall inför förbud mot religiösa friskolor utan istället skärpa kraven. Att hävda att man skall skärpa kraven på friskolorna låter för mig som att det finns tydliga problem på de religiösa friskolorna. Eventuellt är det så, men för mig så är det största problemet med religiösa friskolor att det skapar ett vi och dom samhälle, ett samhälle som vi på ett mycket enkelt sätt kan undvika att skapa genom att just förbjuda religiösa friskolor. Ett pluralistiskt samhälle kan endast fungera om vi lyckas leva tillsammans och lära av varandra!

/Perry Profil