Svenska kyrkan i förändring

Behöver svenska kyrkans präster hjälp med krishantering?

Ett meningsskapande system i någon form har vi människor behov av; att befinna sig i en samhörighet och att tillhöra en grupp är viktigt för människan (detta är ett axiom).

Religionen har denna funktion för många människor. Religionen fungerar som ett viktigt "meningsskapandesystem" för många människor. Huvuddelen av jordens befolkning säger sig idag tillhöra någon form av religion.  Religionen kan ge människan svar på existentiella frågor och skapa en känsla av samhörighet och grupptillhörighet (Wikström, 1998).

Exempel på när meningssystem förändras kan vara när grupper upplöses, pensionen infaller och arbetslivet tar slut, kanske förlorar man någon anhörig, då väcks tankar hos människan av kriskaraktär. Denna skarpa rollförändring väcker frågor hos personen om identitet, känslor och nya tankar (Wikström, 1998).

Svenska kyrkan i förändring:

Svenska kyrkan har under senare delen av 1900-talet och början på 2000-talet förändrats mycket. Statlig skilsmässa. Färre medlemmar och färre aktiva gudstjänstbesökare är också ett faktum (Svenska kyrkans verksamhetsstatistik mellan 1970-2010).

Kyrkans organisation har förändrats. Kyrkans organisation påminner i allt större utsträckning om samhället i övrigt. Moderniseringen och då framförallt differentieringen blir mer och mer tydlig för vår svenska kyrka.

Differentiering innebär att kyrkan går från att ha varit en övergripande institution i samhället till att bli en åtskild institution bland många andra (Adams och Sydie, 2002).

Frågor av världslig karaktär blir i och med differentieringen viktigare och viktigare inom svenska kyrkan. Prästerna begränsas i sitt uppdrag att diskutera trosfrågor, detta till förmån för diskussioner om personalens arbetsvillkor och kyrkobyggnadens bevarande och funktion. Demokrati och världslig makt gör sitt intåg och prästerna känner sig isolerade.

Lennart Belfrage (2009) skriver ” …när kyrkans organisation alltmer påminner om samhället i övrigt finns det en risk att fokus flyttas från kristna trosfrågor till frågor om demokrati och makt. Den enskilde prästen kan då mycket väl känna sig trängd och begränsad i sin uppgift”. 

Prästernas roll inom den svenska kyrkan har förändrats. Prästernas möjlighet till naturliga möten med människor har minskat. De känner sig till och med ibland isolerade och ensamma. Deras kanske viktigaste uppdrag; att se till människors längtan efter mening är ifrågasatt. ”…den existentiella ångesten kommer med känslan av att stå ensam i världen” (Belfrage 2009).

Dessa stora förändringar inom svenska kyrkan har påverkat prästernas yrkesroll markant, prästerna ställs inför nya uppgifter och deras yrkesroll och identitet ifrågasätts.

För att omforma och värdera sin nya situation behöver prästerna professionell hjälp. Detta för att kunna bearbeta förändringarna i sin yrkesroll och vidare, gå stärkta ur denna kris.

Svenska kyrkans präster behöver krishantering!