torsdag 25 oktober 2012

Religionsämnets förändring över tid


 
Kultur och religion är ibland alltför goda vänner

lördag 13 oktober 2012

Uppkomstnaturalism och spegeltest


"Spegeltestet" -  eller insikten om att man kommer att sluta existera

Carl-Reinold Bråkenhielm väljer i sin bok "Verklighetsbilder" att dela upp begreppet materialism i en rad olika, som han menar besläktade begrepp, dessa är: atomism, mekanism, naturalism och fysikalism.
Bråkenhielm menar vidare att begreppen materialism, atomism och mekanism används mindre frekvent nu än tidigare, han menar att det nu, på grund av materiebegreppets utveckling, är mer vanligt och att man använder begreppet naturalism istället. Mot denna bakgrund väljer Bråkenhielm att fokusera på just begreppet naturalism när han diskuterar materialismen.
Materialism och naturalism utgår från att allt verkligt är materia och att materia består ytterst av atomer och molekyler i rörelse.
Naturalismen är enligt Bråkenhielm en beskrivning av världen som en värld bestående av endast materia. Världen är enligt naturalismen uppbyggd av elementarpartiklar och det finns inga övernaturliga krafter som kan påverka detta. Naturvetenskapen bygger på empirisk forskning, där det som går att bevisa kan ge oss sanning och kunskap. Evidensbaserad kunskap är den kunskap som är tillförlitlig enligt naturalismen. 

Bråkenhielm menar att begreppet naturalism också kan definieras i en rad undergrupper:
radikalnaturalism ; det finns inga mentala skeenden, reduktionsnaturalism; du är ett uttryck av dina nervcellers och dina molekylers beteende, uppkomstnaturalism; innebär att materien är en förutsättning för tankelivet, när materien uppnår en viss grad av komplexitet skapas medvetandet.
Huvudargumentet för att inta en materialistisk (uppkomstnaturalistisk) livsåskådning torde vara att man endast i materien kan finna sanningen. I de olika, mer eller mindre komplexa, former som materiens byggstenar tagit kan man se att endast avancerade livsformer utvecklar ett tankeliv och ett medvetande om sig själv.
Eventuellt skulle det sk. ”spegeltestet” kunna fungera som ett argument för denna livssyn, testet som visar att vissa högre stående arter kan utveckla ett medvetande om sig själva.
Testet anses visa att människobarn utvecklar ett medvetande om sig själva vid ca 18 månaders ålder och att endast ett fåtal högre stående primater blir medvetna om att de verkligen finns (ex schimpanser, gorillor och orangutanger).
Med medvetandet om att man verkligen existerar följer också en konsekvens, det faktum att man kan förstå att man också kommer att sluta existera. I denna bittra insikt menar kanske materialisten att människans önskan om att skapa en mening och en förklaring (en livsåskådning) till hur allting förhåller sig föds.

Perry




Svenska kyrkan i förändring


Behöver svenska kyrkans präster hjälp med krishantering?
Ett meningsskapande system i någon form har vi människor behov av; att befinna sig i en samhörighet och att tillhöra en grupp är viktigt för människan (detta är ett axiom).
Religionen har denna funktion för många människor. Religionen fungerar som ett viktigt "meningsskapandesystem" för många människor. Huvuddelen av jordens befolkning säger sig idag tillhöra någon form av religion.  Religionen kan ge människan svar på existentiella frågor och skapa en känsla av samhörighet och grupptillhörighet (Wikström, 1998).
Exempel på när meningssystem förändras kan vara när grupper upplöses, pensionen infaller och arbetslivet tar slut, kanske förlorar man någon anhörig, då väcks tankar hos människan av kriskaraktär. Denna skarpa rollförändring väcker frågor hos personen om identitet, känslor och nya tankar (Wikström, 1998).
Svenska kyrkan i förändring:
Svenska kyrkan har under senare delen av 1900-talet och början på 2000-talet förändrats mycket. Statlig skilsmässa. Färre medlemmar och färre aktiva gudstjänstbesökare är också ett faktum (Svenska kyrkans verksamhetsstatistik mellan 1970-2010).
Kyrkans organisation har förändrats. Kyrkans organisation påminner i allt större utsträckning om samhället i övrigt. Moderniseringen och då framförallt differentieringen blir mer och mer tydlig för vår svenska kyrka.
Differentiering innebär att kyrkan går från att ha varit en övergripande institution i samhället till att bli en åtskild institution bland många andra (Adams och Sydie, 2002).
Frågor av världslig karaktär blir i och med differentieringen viktigare och viktigare inom svenska kyrkan. Prästerna begränsas i sitt uppdrag att diskutera trosfrågor, detta till förmån för diskussioner om personalens arbetsvillkor och kyrkobyggnadens bevarande och funktion. Demokrati och världslig makt gör sitt intåg och prästerna känner sig isolerade.
Lennart Belfrage (2009) skriver ” …när kyrkans organisation alltmer påminner om samhället i övrigt finns det en risk att fokus flyttas från kristna trosfrågor till frågor om demokrati och makt. Den enskilde prästen kan då mycket väl känna sig trängd och begränsad i sin uppgift”. 

Prästernas roll inom den svenska kyrkan har förändrats. Prästernas möjlighet till naturliga möten med människor har minskat. De känner sig till och med ibland isolerade och ensamma. Deras kanske viktigaste uppdrag; att se till människors längtan efter mening är ifrågasatt. ”…den existentiella ångesten kommer med känslan av att stå ensam i världen” (Belfrage 2009).
Dessa stora förändringar inom svenska kyrkan har påverkat prästernas yrkesroll markant, prästerna ställs inför nya uppgifter och deras yrkesroll och identitet ifrågasätts.
För att omforma och värdera sin nya situation behöver prästerna professionell hjälp. Detta för att kunna bearbeta förändringarna i sin yrkesroll och vidare, gå stärkta ur denna kris.
Svenska kyrkans präster behöver krishantering!

fredag 12 oktober 2012

Religiösa friskolor på grundskolenivå

 
Behövs religiösa friskolor?

Frågan ställer jag mig efter att ha läst debattartikeln ”Religiösa friskolor gör barnen tryggare” publicerad i Expressen 2009.
Författarna till artikeln för fram en rad argument som talar för att religiösa friskolor skulle göra barnen som går där tryggare. När jag läser artikeln undrar jag om inte just religiösa friskolor är ytterligare ett bevis på att friskolor på grundskolenivå har spelat ut sin funktion. Syftet med grundskolan är givetvis att ge de elever som går där grundläggande kunskaper om samhället och den värld vi lever i. Friskolor på grundskolenivå skapar ett vi och dom samhälle som ingen blir berikad av.
Religiösa friskolor är för mig det ultimata misslyckandet för det svenska samhällets strävan efter att inkludera alla.

Författarna till artikeln driver egentligen tre parallella teser om den religiösa friskolans fördelar samtidigt som författarna menar att friskolor måste regleras hårdare. För mig blir denna argumentation lite som att såga av den gren som man själv sitter på. Varför reglera friskolorna hårdare när man kan förbjuda dem?

Inledningsvis menar författarna att religiösa skolor gör barn tryggare, de fortsätter: ”En flicka med sjal kan uppleva större trygghet, få bättre arbetsro och mer tid att ägna sig åt studier på en skola med muslimsk inriktning än på en icke-muslimsk skola…”
Jag är medveten om att så kan vara fallet, samtidigt så står det i den svenska skollagen att alla skolor måste följa den värdegrund som finns. Om inte en motsvarande kommunal skola kan leva upp till dessa krav på trygghet och arbetsro så måste skolinspektionen och kommunen allvarligt se över den situation som har uppstått på skolan.

Författarnas hävdar vidare att religiösa friskolor är bra frö att: ”En bra skola föds när eleverna är delaktiga och trygga, inte när de är anpassade efter en förmodat svensk och sekulär mall.” För mig är detta argument svårt att förstå, i den svenska skollagen står det klart och tydligt att en skolas undervisning skall vara icke konfessionell och neutral och om det med detta som grund skulle ”smyga” sig in en sekulär mall och ett mått av sekularisering så tycker jag det tyder på att skolan istället har utfört sitt uppdrag enligt skollagen på ett korrekt och förtjänstfullt sätt och inte tvärtom. Att inte barnen skulle vara delaktiga i kommunal skola faller på samma argumentation som författarnas inledande argumentation dvs alla svenska skolor måste följa den värdegrund som finns beskriven i skollagen, skollagen gör det mycket klart att barnen skall känna sig trygga och delaktiga.

Det tredje argumentet som författarna lyfter fram är att: ”Vi tror att friheten att få packa ner sin religion i ryggsäcken när man går till plugget skapar trygga och lyckliga elever som tycker om att gå till skolan och som blir trygga vuxna.”. Detta håller jag givetvis med om men det finns ingenting som talar mot att eleverna inte skulle kunna få stoppa ned sin religion i sin ryggsäck när de går till en kommunal skola, tvärtom så får skolan inte på något sätt ifrågasätta den religion som en eleven har. Skolan får heller inte indoktrinera eller påverka eleven i någon riktning. Om barnen inte är lyckliga eller om de inte tycker om att gå till skolan så är det skolans skyldighet att stötta och hjälpa barnet, men inte att t ex rekommendera barnet att söka sig till en religiös friskola, det är att sätta plåster på blödande sår. Vi behöver inte religiösa friskolor vi behöver bra kommunala grundskolor.

Vidare så menar författarna att de religiösa friskolorna är ett sätt att fullfölja religionsfriheten i Sverige. Författarna hänvisar till FN:s barnkonvention som stadfäster barns rätt att utöva sin religion, det ingår i deras mänskliga rättigheter som individer. Det senare håller jag självklart med författarna om däremot så behöver detta inte innebära att vi behöver religiösa friskolor, medvetna lärare och skolpersonal ordnar möjligheter för eleverna att praktisera sin religion på skolan när det är lämpligt och fungerar (vid raster och vid högtider osv). Grundskolan skall vara flexibel, förstående och ge möjligheter för barnen att utöva sin religion så långt det är möjligt, självklart, och därför behövs det heller inga religiösa friskolor.

Sammanfattningsvis menar författarna att man inte skall inför förbud mot religiösa friskolor utan istället skärpa kraven. Att hävda att man skall skärpa kraven på friskolorna låter för mig som att det finns tydliga problem på de religiösa friskolorna. Eventuellt är det så, men för mig så är det största problemet med religiösa friskolor att det skapar ett vi och dom samhälle, ett samhälle som vi på ett mycket enkelt sätt kan undvika att skapa genom att just förbjuda religiösa friskolor. Ett pluralistiskt samhälle kan endast fungera om vi lyckas leva tillsammans och lära av varandra!

/Perry Profil

Var får man vara religiös?


Får man vara religiös hos terapeuten?

Får man vara religiös hos terapeuten? Hos terapeuten skall man kunna diskutera allt, där ska det inte finnas några områden som inte berörs pga. att något eller några av samtalsämnena tonas ned i ett outtalat samförstånd mellan terapeut och patient. Tvärtom så grundar sig en lyckad terapi på ett öppet samtalsklimat mellan terapeut och patient, i alla fall om man ska tro Gustav Stålberg.

Gustav Stålberg hävdar i sin fallstudie, i vilken han även lyfter fram Safran & Murats (2000) kanske självklara slutsatser, att en lyckad behandling bygger på god samarbetsförmåga mellan psykoterapeut och patient.

Risker finns menar dock Stålberg, vilket han beskriver, med ”avbrott i arbetsalliansen” mellan patient och terapeut. Om dessa sk. alliansproblem uppstår i psykoterapin kan detta leda till ”tillbakadragande” eller ”konfrontation” vilket, enligt Stålberg, då ökar risken för en misslyckad behandling.

Hos terapeuten får alltså vara religiös.
Hos terapeuten ska man alltså kunna samtala om allting. Terapeuter har här en viktig funktion att fylla. Att det även hos terapeuter infinner sig någon form av ”politisk korrekthet” i fråga om samtalets inriktning tycks mig dock som synnerligen mänskligt. De normer som råder i samhället följer förmodligen ganska enkelt med in i en terapisituation.
Varför, och hur, normer om vad som är politiskt korrekt att diskutera offentligt och vad som menas vara ämnade för den privata sfären gör mig nyfiken. Vad kan diskuteras offentligt och vad som hör till det privata?
Hos terapeuten får man vara religiös men får man verkligen vara religiös i offentligheten? I Sverige anses religionen vara en privatsak, varför är det så?

torsdag 11 oktober 2012

Etisk egoism

 

...och plastikoperationer…

Är det verkligen lämpligt att plastikoperera sig? Ur ett etiskt egoistiskt-perspektiv kan plastikoperationer både vara en självklarhet och något synnerligen olämpligt.

före
Enligt egoismen har vi inga förpliktelser mot någon annan än oss själva. Den svenske filosofen Torbjörn Tännsjö menar att man inte skall tolka egoismen som att hela världen har i uppgift att tillgodose mitt/eller någon annans ego utan istället skall man när man tolkar egoismen utgå från att det egna agerandet gör att ens eget liv blir så bra som möjligt.
Det är inte rimligt enligt egoismen att kortsiktigt agera så att man förstör sin framtid långsiktigt. Enligt denna definition av egoismen så skulle man kunna tänka sig att en egoist endast gör en plastikoperation, om man för den skull inte förstör sitt framtida utseende långsiktigt. Kortsiktig vinning (försköning) av utseendet skulle inte tilltala en äkta egoist. En motsägelse i sammanhanget skulle dock kunna vara att ännu en plastikoperation i så fall skulle kunna borga för att även den framtida långsiktiga egenvinsten skulle uppfyllas. Endast en plastikoperation skulle alltså inte fungera enligt egoismen men däremot så skulle man kanske kunna tänka sig att ett flertal operationer, över tid, i ständigt syfte att förstärka det egna självförverkligandet dvs. den egna lyckan (och utseendet) vore en möjlighet.
efter
I eftertankens kranka blekhet kan dock egoisten kanske finna att han/hon förmodligen hade mått bättre om hon följt sin första ingivelse…
En äkta egoist torde därför önska att samhället sätter upp strikta regler för att förhindra egoistiskt beteende. Att förbjuda plastikoperationer vore enligt en egoist ganska rimligt, samtidigt så förstår en egoist orimligheten i att försöka hindra alla egoister ifrån att trotsa förbudet. Kontraktsläran menar att vi människor genomskådar en ”bluffare” ganska enkelt och därmed vore det också tämligen enkelt att genomskåda om någon gjort en plastikoperation trots förbudet… (och därmed ”bli avslöjad, straffad eller åtminstone utfryst” Tännsjö)
…eller kanske bli upphöjd till en sann egoist!

Populärkultur och bildanalyser...

 
"Kejsarens nya kläder..."

Simon Lindgren diskuterar i sin bok ”Populärkultur” de stereotyper, de koder och den diskurs som man kan finna i mycket av den populärkultur som omger oss idag. Han menar att vi känner igen oss och accepterar mycket av de koder som finns underliggande i de bilder och texter som omger oss. Det är först när vi ställs inför kontrasten eller det som ifrågasätter våra konventioner som vi tycks reagera för att de verkligen finns och att det kanske också är först då som vi kan bearbeta och kanske också skaffa oss nya insikter kring våra gamla konventioner.
Kanske vågar man jämföra detta med HC Anderssens klassiska barnsaga ”Kejsarens nya kläder” där det faktiskt är det lilla barnet som tillslut upptäcker hur galet det är ställt med Kejsarens ”nya” kläder. …och där ingen annan tycktes ha för avsikt att ifrågasätta sina konventioner.

Först när vi ser koderna och den underliggande kontexten, det är först då som vi verkligen kan börja att diskutera dessa koder och därefter kan vi också kanske skapa oss ett nytt förhållningssätt. Lindgren påvisar detta i sin bok, bland annat ger han läsaren möjlighet att jämföra två bilder med varandra. De båda bilder som Lindgren använder är kvinnan som diskar och mannen som läser tidningen (s 123) och den bild som visar mannen som diskar och kvinnan som läser tidningen (s 125)

Ofta lyckas konstnärer lyfta fram och vrida till våra sedan tidigare etablerade konventioner och tydliggöra för oss att vi faktiskt har dem och att vi är utsatta för och befäster dessa koder och stereotyper i hela tiden.

Bildanalys/En korsfäst kvinna.
Det finns många intressant symboler som lyfts fram av den fotograf/konstnär som har gjort bilden. Framförallt blir det intressant om man som västerlänning ingår i den kontext som bildmakaren försöker göra betraktaren uppmärksam på.
Vid en någorlunda objektiv första anblick se ser vi att bilden visar en kvinna. Närmare bestämt en kvinna på ett kors. Kvinnan är naken förutom ett tygstycke som skyler hennes midja. Bakgrunden är svart. Kvinnan är fastspikad och hon har en huvudbonad av törne och hennes  huvud hänger snett nedåt. Vi kan se tydligt se det svarta korset mot den svarta bakgrunden. Kvinnan är vit. Kvinnan har svart hår både på huvudet och i armhålorna. Spikarna är grova och det finns en liten avsats på korset som kvinnan kan stå på. Jämförelsen med Jesus på korset är givetvis självklar.


Vill vi problematisera bilden ytterligare så kan vi diskutera varför fotografen har valt just en kvinna på detta kors. Den manlige Jesus korsfästelse är den yttersta symbolen för kristendomen och att då problematisera och ändra på denna, kanske den mest välkända symbolen för kristendomen, väcker säkert en rad frågor hos betraktaren. Kvinnan kan symbolisera den ojämställdhet som fortfarande råder, inte minst, inom den kristna kyrkan i världen. Att låta en kvinna ikläda sig rollen av Jesus-gestalt och frälsare öppnar säkert upp för frågor av karaktären; manligt/kvinnligt, jämställdhet, människors lika värde, detta inom kristendom men även i samhället i allmänhet och även inom andra religioner. Fotografen har förmodligen medvetet låtit kvinnan visa sitt hår i armhålorna. Detta förmodligen också för att ställa frågor kring vad som är normalt och vad vi accepterar och inte accepterar av män respektive kvinnors utseende. Inte minst intressant är varför kvinnan är vit, detta väcker, i alla fall hos mig, frågor kring etnicitet, (…och den vita människans övertro på sin egen förträfflighet.) Den vita kvinnan skapar också en tydlig och skarp kontrast mot den svarta bakgrunden, vilket kanske leda tankarna mot diskussioner kring det onda och det goda…

Våra värderingar behöver hela tiden diskuteras och bilder av detta slag hjälper oss att hitta och se de konventioner som vi ibland gör för sanna och inte alltid ifrågasätter. Detta liksom ”Kejsaren” som inte såg sig själv i spegeln…


Mvh
Ditt o Datt